när vi ändå pratar om nostalgi kan jag lägga upp en annan text

 

I think when it's all over,
It just comes back in flashes, you know?
It's like a kaleidoscope of memories.
It just all comes back. But he never does.
I think part of me knew the second I saw him that this would happen.
It's not really anything he said or anything he did,
It was the feeling that came along with it.
And the crazy thing is I don't know if I'm ever gonna feel that way again.
But I don't know if I should.
I knew his world moved too fast and burned too bright.
But I just thought, how can the devil be pulling you toward someone who looks so much like an angel when he smiles at you?
Maybe he knew that when he saw me.
I guess I just lost my balance.
I think that the worst part of it all wasn't losing him.
It was losing me.

 

Jag minns fortfarande hur du luktade. Jag minns vilken parfym du brukade använda.

Jag minns vilket hårspray du använde på morgonen innan skolan.

Ibland när jag är på någon affär brukar jag lukta på den och känna hur allting kommer tillbaka med en smäll av saknad.

Jag minns din röst, och jag minns hur du lät när du skrattade.

Jag minns hur vi planerade våran framtid, glimten i dina ögon när vi trodde vi hade så mycket framför oss.

 

Hur hade du sett ut idag, hade du färgat ditt blonda hår brunt eller någon annan färg? Hade du haft någon tattuering som symboliserat det du brann för här i livet? hade du haft en pojkvän som älskat dig för varenda andetag som du borde ta nu? hade vi fått nostalgi känslor tillsammans för alla låtar vi lyssnade på under åren på norsjöskolan? Det finns många frågor i mitt huvud, och det är så svårt att acceptera att ingen någonsin kommer kunna svara på dem. Det här är en kväll när jag inser hur mycket jag verkligen saknar dig. Att beskriva Julia med ord är någonting jag aldrig kommer lyckas med. Inte heller hur mycket jag saknar henne, hur mycket just hon inte förtjänade att dö. Just idag är en sån kväll när jag tänker: tänk om jag gjort något annorlunda? hade du då fortfarande fått sjunga med i alla låtar som spelas på radion? Det är svårt för mig att berätta nu hur mycket du betydde för mig, hur min livsglöd försvann med dig när du reste till den plats som inte någon vet om. Julia, lever du nu i ett fantastiskt paradis och väntar tålmodigt på oss andra? Ser du ner på mig och skrattar åt mina misstag?

 

 

Jag kan inte förklara hur det var på bron när Julia dog. även fast jag minns varenda sekund glasklart, den spelas upp i mitt huvud så fort jag hör ditt namn. Känslan av att känna hur du försvann.. hur du vart bortom all räddning. och sedan få beskedet att det var bara din kropp som fanns kvar här på jorden. Att du var död. Hur förklarar man en sån känsla? Där stod jag. med badkläder och din tröja på mig. sa ambulans förarna verkligen rätt? där blev allting suddigt för mig. allting började snurra och jag kunde inte längre stå. Den första tiden utan dig var.. outhärdlig. Jag förstår inte själv hur jag stod ut, eller hur andra stod ut med mig. Min mamma berättade att det var som om två stycken dog den dagen. för jag var inte mig själv. jag skrattade aldrig, och min blick var tom. Även fast jag kommit en bra bit idag tog du en del av mig med dig Julia. och den delen får du ha kvar tills vi ses igen. Vart du än är, och vad du än gör får du aldrig glömma att jag älskar dig. Och i djupet av mitt hjärta kommer du alltid vara min bäste vän. Jag har aldrig tagit farväl, utan bara ett långt adjö. För jag vet att vi kommer ses igen, där tid och rum inte har någon betydelse.

Idag var det en jätte härlig dag och termometern visade 0-gradigt!

Jag bestämde mig för en lång tur med gammel schäfern och låta Jenna vila idag, så vi gick till farmor och hämtade min spark (som har stått förvarad där sen FÖRRA vintern.. sköms petra) och for ut på en lång sväng.

Hon har inte riktigt förstått att man ska dra sparken utan sprang snällt breved, och det gjorde hon även om det gick fort eller sakta. men övning ger färdighet och snart drar hon säkert omkring mig som en racerförare :)

 

 

I dont want you to save me.

 

 

 

Idag var det alla hjärtans dag och jag kunde inte fått en bättre present av min älskade Robbin..
Jag fick nämligen tapeter!! :-)
Nu ska jag och Jennifer ta tag i ännu ett rum i detta hus så det är en sak mindre att göra. Det ska verkligen bli kul!

 

Dessutom köpte jag min egna jävla blommor, och det är ingenting fel med det .-)

Ska gå och lägga mig för att kunna vara pigg imorgon, och efter jobbet ska jag till Tjärnliden och överraska min älskade syster med nya avsnitt av världens bästa serie

 

När man har köpt huset man vuxit upp i och städar ur rummen för att göra plats för framtiden kan man hitta väldigt roliga saker,

Ikväll var det dax för nostalgi. jag hittade gamla "dagböcker" som jag skrivit i sen jag gick ut 6an till mitten av 8an någongång. Saker och ting kan verkligen förändras, tiden kan forma och vrida på känslor som förut brunnit så starka till näst intill ingenting. Allting som blev kvar av alla värmande lågor, all glöd, är bara bortglömd aska.
"Bortglömd" är kanske fel ordval, när minnen är allt som finns kvar idag. Gamla goda minnen jag skrivit ner och idag fick jag en smäll på käften av verkligheten hur sant det är att man växer ifrån folk.

 

En sak fastnade lite som jag skrivit:

 

Saker förändras, och fast än jag jag låtsas så är även jag full med känslor.
Ångrar jag något? Ja

jag ångrar att jag inte öppnade upp mitt hjärta för dig och berättade vad jag kände. Att jag inte berättade för dig hur jag ville ha det. Jag är en sån krossad och förvriden själ och jag slets ut ur dina armar och in i första bästa idiot som gav mig det som jag hela tiden ville ha av dig, officialitet.

Jag ångrar att jag inte gav det en chans innan jag slängde det vi hade i soporna, jag ångrar att jag inte ens försökte.

Jag hoppas du vet innerst inne att det jag kände var äkta, och att du inte hatar mig föralltid.

Du och jag har aldrig varit bara vänner, när något så stort alltid funnits där hela tiden.

 

Mest av allt ångrar jag hur jag behandlade dig. När jag hela tiden ville se världen tillsammans med dig.
Och det som drev mig iväg var att du inte ville att världen skulle se oss tillsammans.

Jag trodde vi hade ett band som aldrig kunde brytas, men en dag kom verkligheten och knackade på våra axlar och vi blev tvugna lämna våran fantaskiska bubbla och göra ett val.

Kanske om saker hade varit annorlunda, kanske vi skulle haft en chans i denna skruvade värld.

Tiden kanske var fel, men det vi hade var bara ett kapitel av en hel bok.
Ett fantastiskt kapitel jag kommer läsa om och om igen med ett leende på läpparna.

Idag har jag gjort bort mycket arbete på datorn. Letade kursen som jag vill söka till vårterminem och höll på att få hjärnsläpp när det inte gick som jag ville. Jag hittade kurserna - men det gick inte att söka.
Det krävdes dock bara ett telefonsamtal innan frustrerade lilla jag fick veta att ansökningen öppnas inte förens i Mars :)

 

Har även storstädat - dammtorkat, dammsugit, skurat, rensat avlopp. trevligheter hela dagen.
Var även ut och tränade lite Stanna och Inkallning med Jenna (Tack älskade syster för en början) och hon har börjat bli riktigt duktig. i slutet av promenaden for vi in i skogen och hon fick springa lös och då fastnade hon såklart i ett dike, så då var det bara för mig att plumsa och hämta henne.

Vinterns bästa köp för mig var mitt underställ i fleece, fast inte när man kom till ett ställe där jag trodde skulle vara ett skoterspår, fast det fanns ju såklart inte. Så jag var genom svettig när vi kom hem igen.

 

har nu även anmält oss till en nybörjarkurs hos Lillemor som börjar den 25, det ser jag verkligen fram emot :)

 

Jag sitter på min laptop nu som har hållit sig vid liv genom alla dessa år, en trogen vän fast utan innehåll, så jag kan tyvärr inte bjuda på några bilder.