and I really hope, we truly find love

När man har köpt huset man vuxit upp i och städar ur rummen för att göra plats för framtiden kan man hitta väldigt roliga saker,
Ikväll var det dax för nostalgi. jag hittade gamla "dagböcker" som jag skrivit i sen jag gick ut 6an till mitten av 8an någongång. Saker och ting kan verkligen förändras, tiden kan forma och vrida på känslor som förut brunnit så starka till näst intill ingenting. Allting som blev kvar av alla värmande lågor, all glöd, är bara bortglömd aska.
"Bortglömd" är kanske fel ordval, när minnen är allt som finns kvar idag. Gamla goda minnen jag skrivit ner och idag fick jag en smäll på käften av verkligheten hur sant det är att man växer ifrån folk.
 
En sak fastnade lite som jag skrivit:
 
Saker förändras, och fast än jag jag låtsas så är även jag full med känslor.
Ångrar jag något? Ja
jag ångrar att jag inte öppnade upp mitt hjärta för dig och berättade vad jag kände. Att jag inte berättade för dig hur jag ville ha det. Jag är en sån krossad och förvriden själ och jag slets ut ur dina armar och in i första bästa idiot som gav mig det som jag hela tiden ville ha av dig, officialitet.
Jag ångrar att jag inte gav det en chans innan jag slängde det vi hade i soporna, jag ångrar att jag inte ens försökte.
Jag hoppas du vet innerst inne att det jag kände var äkta, och att du inte hatar mig föralltid.
Du och jag har aldrig varit bara vänner, när något så stort alltid funnits där hela tiden.
 
Mest av allt ångrar jag hur jag behandlade dig. När jag hela tiden ville se världen tillsammans med dig.
Och det som drev mig iväg var att du inte ville att världen skulle se oss tillsammans.
Jag trodde vi hade ett band som aldrig kunde brytas, men en dag kom verkligheten och knackade på våra axlar och vi blev tvugna lämna våran fantaskiska bubbla och göra ett val.

Kanske om saker hade varit annorlunda, kanske vi skulle haft en chans i denna skruvade värld.
Tiden kanske var fel, men det vi hade var bara ett kapitel av en hel bok.
Ett fantastiskt kapitel jag kommer läsa om och om igen med ett leende på läpparna.

Kommentarer

kommentera inlägget här:

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress:

bloggadress:

kommentar:

RSS 2.0