Always loved, never forgotten



Denna tid i mitt liv måste vara den konstigaste och bästa tid i mitt liv. 
Jag gick 8:an och Julia levde fortfarande.
Hade världens konstigaste klädstil och trodde att allt gick till allt.
(till mitt försvar var vi på ett lan just här, men hade säkert den där tröjan hela tiden ändå)
Och var det inte stora tröjor var det tröjor som var för korta. 
Man rakade av sig ögonbrynen för att kunna måla dit dom.
Jag och Julia skolkade hela tiden (i dagens läge tycker jag inte det var felprioriterat med tanke på hur kort tid hon hade kvar)
Det var coolt
att tjuvröka och snusa. och 2 dagar innan hon dog var det även jätte coolt att sno hennes mammas sprit.
den tjejen fick mig helt enkelt att göra all kinds of crazy stuffs.
vräka i oss 2 pringlesburkar, se hur mycket snus vi fick in i munnen, och hur länge vi kunde ha kvar dom.
kasta vatten på alla som hade vita kläder på sig, ja, listan är lång.
Men fyfan vad jag älskade dig. Vila i frid julia.
i mina minnen lever du alltid kvar

Kommentarer

kommentera inlägget här:

namn:
kom ihåg mig?

e-postadress:

bloggadress:

kommentar:

RSS 2.0